Mittsäsongskrisen är vanligt förekommande här i Svolvaer och brukar drabba säsongarna ungefär kring den här perioden. Krisen ger vanligen symptom som jobbångest, trötthet, irritation, humörsvängningar och hemlängtan. Själv har jag faktiskt bara drabbats av tröttheten. Dock tror jag ändå att jag har fått en släng av själva krisen. Iår i form av att vara kanske lite onödigt klängig flickvän, mer än vanligt glömsk (igår gick jag till jobbet utan jobbskor och osminkad. Detta - sminket - upptäckte jag först vid halv tolv när sista gästen hade gått. Då hade jag hunnit hälla kaffe på min vita skjorta och varit hemma och hämtat skorna) och smärre italienångest. Tänk om jag inte förstår nånting, inte hittar lägenhet, inte hittar till registreringen, inte fr några vänner. Det är nog lika bra att jag stannar i gamla trygga Uppsala. Jag är inte mycket till äventyrare...men Uppsala var ju likadant då när jag började där för tre år sen så Italien borde gå bra det också. Fast det är i Italien...kanske...Lustig det där. För en vecka sen kunde jag inte komma iväg snart nog. Som sagt, mittsäsongskris!
Det är nog en rackarns tur att familjen kommer på måndag och kan prata lite vett i mig. På måndag som sagt, hela konkarongen med hund, svåger, syskon, föräldrar, två bilar och så pojkvän förstås. Som jag längtar! Det där med bil en vecka känns inte heller fel. Man kan inte posa på för många bilar som jag och SA brukar säga. Fint väder skulle också vara topp för isf blir det en veckas playa del Solvaer! Wonderful!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar